... tänkte vi när vi planerade vårt träningsläger år 1999. Eftersom tidpunkten sammanföll med påsklovet i Tyskland var vi rädda för att det skulle vara för fullt på Mallorcas vägar. I rättan stund blev vi tipsade om Sicilien. En grupp duatleter åkte med samtidigt. De som vill flyga till den soliga södern på våren (åka tåg till Sicilien tar ungefär 30 timmar, tågresan är bara obetydligt billigare än flyget och därför inte att rekommendera) har säkert nytta av våra erfarenheter med det alternativa resmålet Sicilien:
Löpning
För det första: Trakten på Siciliens nordkust mellan Palermo och Messina är bergig. Bara kustvägen slingrar sig mer eller mindre flackt längs Medelhavet. Vårt hotell låg i Cefalù, en småstad med knappt 15.000 invånare. Men den som gick in till staden framemot fem på eftermiddagen fick intryck av att staden var mycket större. Vid samma tid är det i tyska städer av jämförbar storlek för det mesta mycket mer folktomt. I de smala gränderna i de gamla stadsdelarna var det liv och rörelse som gjorde vägen från hotellet till strandpromenaden till en slalomsträcka. Där fanns det för övrigt en uppmätt löpsträcka (asfalt). Kort och gott: För löpning finns det andra trakter som är bättre lämpade. Men eftersom man i ett cykelträningsläger ändå bara löper i begränsad omfattning spelade det inte så stor roll. En löpbana finns det i Castelbuono som ligger 23 kilometer från Cefalù. Det första intrycket var att den var mycket vacker, även om den bara var 250 m lång. Efter de första stegen stod det klart att den röda beläggningen var röd- och vitmålad asfalt - i ett fantastiskt landskap.
Cykelsträckor
Som omnämndes i början är trakten bergig med undantag av den relativt flacka kustremsan. Madoniens berg reser sig från kusten upp till mer än 1500 meters höjd. Iögonfallande är att sicilianarna byggt sina städer på bergstopparna och att ortsgenomfarten inte sällan är sträckans högsta punkt. De där verkligt hemska branta stigningarna är sällsynta, men det finns rikligt med vägar som har motlut på mellan fem och sex procent. Trafiken är svag, knappt en bil på vägen. Ibland finns det sprickor på vägarna som låter ana att Etna fortfarande är en aktiv vulkan som gör sig bemärkbar på hela Sicilien. Dessa ställen spärras av - om de inte genast lagas. 30 kilometer i sträck kan man cykla uppåt - vilket är mycket praktiskt för uthållighetsträning och dessutom kan man därefter njuta av den långa nedfarten. Visserligen får man då tänka på att i klädväg inrikta sig på de lägre temperaturerna i de högre regionerna. Den som avstått från jackor och långbyxor i bagaget bör göra en kort cappucinostopp och sno en gammal dagstidning. Det är ett gammalt men beprövat medel mot avkylning på de långa nedfarterna. Den som inte vill bli bränd på händerna bör åtminstone tidvis cykla med handskar. Inte fullt så högt går vägen om man först tar kustvägen i riktning mot Palermo och först efter tjugo till trettio kilometer viker av inåt land. Där är landskapet också kuperat så att man även där får ihop ett par höjdmeter.
Simning
På vårt hotell fanns det en massa triatleter som föredrog poolen för simträning med sina 26 graders vattentemperatur. För de riktigt hårdkokta (Christoph Wandratsch & co) inbjöd också Medelhavet till simning inför en målerisk kuliss; vattnet var emellertid med ca 15° fortfarande ganska kallt. Arrangörerna av träningslägret ställde visserligen utan kostnad neoprendräkter till förfogande med vilka vi duatleter kunde plaska omkring i Medelhavet utan att frysa. Vid en professionellt organiserad triathlontävling på annandag påsk var vi ändå bara åskådare. Nästan alla deltagare kom till starten i neopren - bara ett par riktigt modiga vågade sig ner i vågorna iklädda i bara badbyxor - men då bara för några hundra meter.
Sevärdheter
Alltför mycket turistiska aktivititeter eller tempelturer blev det inte utöver cykelturerna. I stället försökte vi att välja sträckorna så att det fanns tillräckligt mycket att se på vägen. Så har vi lärt känna så gott som samtliga bergsbyar och -städer i Madonien och hade under soliga dagar alltid en fantastisk utsikt över det i många färger blommande landskapet. Pollina var en av orterna som har en magisk attraktionskraft. Den ligger högt uppe på en bergstopp och syns på långt håll. Redan andra dagen kunde vi inte hålla tillbaka Dirk och Jörn och måste upp (764 meter över havet). Men fram till ortens teater vågade de inte bege sig, cykelskor på kullerstensgator har sina nackdelar. I St. Mauro Castelverde kunde vi i sista stund rädda oss in på en bar då vi överraskades av en häftig regnskur. Himlen hade dragit ihop sig, det blev ingen panoramautsikt den förmiddagen. Men redan nästa nedfart sken solen igen och de sista kilometerna på kustvägen var det då ingen av oss som hade kalla fötter. Vår första vilodag använde vi till att bestiga Rocca. Denna knappt 300 meter höga klippa reser sig över staden Cefalù och man har en mycket vacker utsikt över staden däruppifrån. Panoramat var mödan värt och de första träningsdagarna var i alla fall inte så hårda att vi hade velat ligga i ett hörn hela dagen. Senare testade vi duatleter hotellets tennisplats. Dagen avslutades med lite stretching vid poolen. (Gymnastik var för övrigt den enda träning som planerats den dagen).
Etna hade vi redan sett från planet och från bussen. Vi kom fram efter mörkrets inbrott och kunde så se en rödaktigt glimmande lavakorridor i fjärran. Vår semesterort Cefalù låg nu snarare i ett annat hörn av ön men ändå ville vi se Etna åtminstone på håll vid en av våra turer. Alltså bröt vi upp till "Kungsetappen" på påskdagen som kan bli mellan 195 och 225 kilometer lång beroende på vilken variant man väljer. Över 1500 meter måste vi cykla uppåt från kusten, där uppe låg snön kvar (vägarna var snöfria men i övrigt låg ett 30 cm snötäcke). Och senare när vi cyklat 900 m fallhöjd ner igen och 600 m upp försvann molnen som så ofta döljer Etnas topp. En imponerande åsyn som blev ännu grandiosare när vi flög hem från Catania. Vår stora cykeltur fick efter en pizza och glasspaus i Mistretta en nedfart i maxhastighet vars sista kilometer gick över en våldsamt hög och långdragen bro. Vi blev så förtjusta att vi valde Mistretta senare än en gång till etappmål i vårt uthållningsträningprogram med intagande av föda (glass). Därefter nedfart och 30 kilometer längs kustvägen hem igen. Egentligen ville vi också åka till Vulcano. Men eftersom en utflykt till denna Lipariska ö utanför Siciliens nordkust knappast kan avklaras på en dag med tåg och båt avstod vi från stressen. Den andra vilodagen nöjde vi oss därför med att se på triathlon (1,5/40/10).
Mat
Den italienska maten är som bekant mycket omtyckt bland idrottsmän och den sicilianska maten är dessutom utökad med många läckra fiskrätter. Även frukosten lämnade inte några önskemål ouppfyllda (fullkornsbröd är en sak som knappast är aktuell utanför Tysklands gränser...). Halvpension är absolut att rekommendera, man får inte underskatta den besvärliga vägen till närmaste stormarknad. Sallad, soppa, pasta eller risotto, fisk- eller kötträtter och en efterrätt (ofta en kaka, helst ananas, ibland också glass) fick vi på kvällen för att stilla hungern efter strapatiösa cykelturer. För att inte behöva offra tid på "hungerraster" fick vi med oss pannini (smörgåsar), frukt och mineraldrycker resp friskt källvatten - detta organiserades av träningslägret. Detta hade också fördelen att vi inte behövde äta oss vrålmätta till frukosten för att klara dagen.
Facit: Sicilien är ett lönande resmål för ett träningsläger i cykling om man gärna cyklar genom bergen och redan hemma varmcyklat sig med ett par hundra kilometer på slätten. "Från noll till Sicilien" är säkert en utmaning. Från början av februari till mitten av april finns det ett välorganiserat träningsläger för cyklister, triatleter resp duatleter och simmare i Cefalù. Under träningslägret finns det många turer under ledning i de många grupperna på olika nivåer, en bra cykelservice finns på hotellet. Medan många genast tänker på maffian när Sicilien kommer på tal gjorde vi idel goda erfarenheter med sicilianarna som ofta tidvis arbetat i Tyskland och därför talade bra tyska. Till exempel gjorde Jörn ett så uthungrat intryck på en bagare i Castelbuono att han inte tog betalt för småbrödet och till och med packade in några extra. Väl hemkommen till stationen i Westbarthausen måste vi fastställa att någon stigit av någonstans mellan Steinhagen och Halle med Jörns väska. Han hade tur och hittade lite senare innehållet i sin väska (svettdränkta sportkläder osv) på en parkbänk i Halle. Bara av den mörkblå Reebok-väskan syntes inget spår ...