Vår förtjusande lilla stad ligger på ett utspringande berg vid tyrrenska kusten i skuggan av ett mäktigt klippmassiv som kallas för Rocca, stadens symbol som är synlig på långt håll. På grund av det gynnsamma klimatet och de unika naturskönheterna och konstskatterna hör staden till de turistiska "pärlorna" i den palermitanska provinsen. Förutom turismen har fiske och jordbruk stor betydelse för Cefalù.
Cefalùs ursprung är föga känt. Det var förmodligen från början en grekisk fästning från 400-talet före Kristus. Denna stod vid foten av Rocca där den väl bevarade innerstaden, omgiven av murar (de så kallade megalitiska murarna), i dag befinner sig. Inte bara de megalitiska murarna och den allmänna stadsstrukturen härstammar från den romerska och grekiska tiden utan även några betydelsefulla fynd som hittats vid diverse arkeologiska utgrävningar.
Från tiden mellan slutet av 500-talet och början av 400-talet före Kristus härstammar den berömda megalitiska byggnaden som betecknas som "Dianas tempel" och som uppförts på Rocca runt en forntida cistern. Denna cistern användes vid vattenritualer. Tillsammans med de båda grottorna på östsidan av Rocca vittnar den om att det bodde människor där uppe redan innan det uppstod en stad där nere.
Under den bysantinska tiden förlades Cefalù som så många andra orter av säkerhetsskäl "högre upp", dvs på Rocca där man fortfarande kan stöta på olika lämningar från medeltiden. Från denna tid härstammar även den mångfärgade mosaiken som för inte så länge sedan upptäcktes under domkyrkans pelargång och som är den äldsta vittnesbörden om ett primitivt kristligt samfund i Cefalù.
Efter att ha erövrats av araberna år 858 anslöts staden till emiratet i Palermo och togs i besittning av normanderna år 1063 under greve Ruggero. Från Ruggero II:s regeringstid på 1100-talet härstammar de viktigaste byggnaderna som Cefalù har att tacka för beteckningen "normandstaden": kyrkan San Giorgio och tvätthuset (som kanske är ännu äldre - experterna är inte eniga) på Via Vittorio Emanuele; domkyrkan, klostret och Palazzo Maria på Piazza Duomo; Osterio Magno med det iögonfallande trillingsfönstret på Corso Ruggero.
Den mest imponerande byggnaden i Cefalù är utan tvivel domkyrkan (basilikan och katedralen) i blandad arabisk-normandisk stil. Enligt sägnen byggdes den den himmelska räddaren till ära när Ruggero II överraskades av ett oväder på ett skepp utanför kusten och i Cefalù nådde den räddande kusten och då avlade ett heligt löfte att låta uppföra en sådan katedral. Legenden döljer emellertid den verkliga politiskt-militära bakgrunden till denna byggnad som man kan sluta sig till av fästningen med de båda mäktiga tornen på fasaden och själva monumentets enorma storlek: Byggnaden påbörjades år 1131 på ett ställe där det redan stod en tidig, förkristlig byggnad och bygget pågick i decennier - talrika, ofta mikroskopiskt små ändringar i byggnadsplanen krävde tid. Även i dag kan man betrakta domkyrkan som ofullbordad. Det rör sig om en av de största sicilianska katedralerna som uppförts i så kallad normandisk stil men som även påverkats starkt av byggherrarnas arabiska och bysantinska kultur. Dessa byggherrar var sicilianare och till stor del invånare i Cefalù. Sevärd är mosaiken i nischen som hör till apsiden i gestalt av Kristus Pantokrator som vi även återfinner vid ett besök i katedralen i Monreale och i Cappella Palatina i Palermo där ett besök är varmt att rekommendera.
Bredvid domkyrkan står biskopsklostret med dubbelpelarna och de praktfulla kapitälerna.
Vid en promenad genom det historiska Cefalù får man inte under några omständigheter missa Museo Mandralisca som omfattar en värdefull arkeologisk samling, ett litet pinakotek med det världsberömda "porträttet av en okänd" av Antonello da Messina (målat 1470 - 1472) och en malakologisk avdelning.
En lönande avstickare för alla som är intresserade av historia: Bara 15 km från Cefalù ligger vallfärdskyrkan i Gibilmanna - omgiven av en tät kastanje- och ekskog på 800 meters höjd i närheten av Monte San Angelo (som är värt en kontemplativ vandring).